Malta, Folkets Arme ställer upp

Tisdag

Frukost 8.30 med en amerikan som bodde stora delar av året i Liuyang. Han hjälper andra (och sig själv) med att exportera fyrverkerier. Han bjöd genast in oss till en provskjutning när som helst. Han bekräftade också ryktet att nästa fyrverkerisymposium skulle gå av stapeln i Liuyang.

Symposiet går ungefär var 18:e månad och alternerar bland fyrverkeriorter.
I år (april) är det på Malta, som har en speciell fyrverkeritradition. På en ö som Hisingen finns 30 fyrverkerifabriker.

På väg norrut från Liuyang passerar man många trägårdar
som specialicerat sig på att göra jättebonzaier

Hejade på Peter och sedan ner i Lobbyn för dagen övningar med Eric. Bilfärd till en fabrik som levererar inomhus effekter och eltändare till oss, Xiang Xing Fireworks Factory. Gick en sväng på fabriken och blev bjudna på lunch i personalmatsalen. Här bor många av arbetarna på fabriken och äter på jobbet.

Varför inte ha en liten grönsaksodling på sin arbetsplats?

Lokal sightseeing; tittade på ”elefantberget" och en "klätterklippa" en lokal sevärdhet. Sedan provsköts ett 50-tal produkter i ett stilla regn, några bra några dåliga. Visade några av våra filmer för teknikern för att han skulle förstå vad vi använder och hur.

Tackade för oss och åkte vidare till Metai som ligger på andra sidan Liuyang. Blev sittande på ett varmt kontor och tittade på mail och pratade.

Så lite mat för att vi inte skulle svälta ihjäl denna gången heller. Ångade grönsaker, ålsoppa, blomkål i soya, rökt sidfläsk

Skjutplatsen ligger i en dal en bit bort från fabriken. Här skjuts det ibland flera gånger varje kväll. Stor uppslutning av bl a chefen som hälsade oss särskilt välkomna, det var nu 14 år sedan vi varit där första gången. Bra kvalitet på mycket av det som provades. Smäller lite mycket, men vill man att små bomber ska se stora ut så blir det en konsekvens.

Kan inte undanhålla er hur man bygger vägar i Kina. Först gräver man en grop ½ till 1 meter djup och så bred som man vill ha vägen, sedan fyller man gropen med betong. Vägarna kommer antagligen att överleva Kinesiska muren.

Så blev vi körda tillbaka till hotellet dit vi kom ca 20.30 väl genomfrusna, trots Röda Armens rockar som vi fått låna. Men inget som inte en rejäl smirre med cola kunde tina upp på rummet. Mail-konversation om morgondagens aktiviteter och kul att se att personalen hemma tycks ha läget under kontroll trots att vi inte är där.